Ronnebypartiets styrelse

Rp´s styrelse består av fem ledamöter och en suppleant.

Styrelsen väljs på årsmötet som vanligtvis hålls under mars månad årligen.

Som medlem i Ronnebypartiet har man full rätt att yttra sig i alla frågor och styrelsen tar stor hänsyn till enskilda medlemmars åsikter.

Styrelsen sammanträder i samband med gruppmötena som sker onsdagar före sista torsdagen i varje månad då det är fullmäktigemöten.

Extra styrelsemöten kan förekomma 

Sune Håkansson, ordförande

STYRELSEPOSTER

 

Sune Håkansson, ordförande


Stefan Jönsson, vice ordförande


Berth-Anders Svensson, sekreterare


Peter Lindström, kassör


Birgitta Larsson, ledamot

 

Viktor Pettersson, suppleant

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

BLEKINGE POSTEN 2020-12-17                                  Meny

De pendlande blekingarna

”Varför vill inpendlarna inte bo i vår kommun?” Kringsvid så frågar sig kommunalrådet i Olofström. De flesta kommuner ser det som positivt att få ett högre befolkningstal. Fler invånare medför högre skatteintäkter. Vissa kostnader blir inte högre för att man är fler invånare. Oftast behöver man exempelvis inte ha fler politiker, ej heller större idrottsanläggningar.

För Blekinges kommuner finns i tre fall brist på arbetstillfällen. Den ena lösningen är utpendling. På kort sikt finns den andra lösningen: Arbetslöshet. Den visar sig också som låg förvärvsintensitet, dvs en låg andel som har arbete.

På lite längre sikt torde folk inte vilja pendla för långt. Under 1960-talet var det ett problem att brist på jobb tvingade till utflyttning. Numera klagar politiker i Norrlands inlandskommuner att så många flyttar, trots att det finns jobb.

För vissa yrkesgrupper synes det vara så att man vill pendla ”lite”. I min ungdom bodde lärarna på gångavstånd till skolan. Så vill man ogärna bo idag. Då blir man aldrig helt fri. Ungefär likadant synes det vara för en del kommunala chefer, poliser, etc.

Tabellen: Plustecken för nettopendlingen innebär att fler pendlar in i kommunen än ut från kommunen.


Kommun         Nettopendling           Förvärvsintensitet

Karlskrona            +  977                              79 %        

Ronneby                 -1231                                  76 %        

Karlshamn              -   977                               79 %        

Olofström             +1554                               77 %        

Sölvesborg            -1429                                 80 %        

Blekinge               -1306                                 78 %             


Jag tror inte att man i Sölvesborg ser utpendlingen som något problem Man inriktar sig på att göra kommunen trevlig att bo i. Att invånarna jobbar i Olofström och Kristianstad är inte negativt.

I Ronneby läggs stora resurser på att locka till sig arbetstillfällen. Resultatet är inte alltför lyckat. Antalet sjönk något i den senaste redovisningen från SCB.

Sune Håkansson

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

2021-01-02                                                                   Meny

Vem skall betala för olönsamma investeringar?


Det händer att en kommun gör olönsamma investeringar. Ibland sker det medvetet. Frågan blir stundom: Vem skall betala? Två exempel från Ronneby kommun kan exemplifiera.


Miljöteknik har hand om IT och bredband. I samband med delårsbokslutet talar bolagsstyrelsen om att det behövs nedskrivningar med 22 miljoner kronor. Innebörden är att de förväntade förlusterna i de relevanta investeringarna är just 22 miljoner kronor.


Redan när året började hade affärsområdet ett negativt eget kapital på 20 miljoner. Prognosen talar om att detta kommer att växa till 36 miljoner.


Hade bredbandet legat i eget bolag, hade det blivit konkurs.


Vad göra? Ett sätt är att kommunen av skattemedel tillskjuter miljonerna. Det vill inte kommunstyrelsen. Miljöteknik kan klara det själva. Andra affärsområden går bra. Elnätet har uppsparade reserver på 100 miljoner kronor.


Möjligen minns jag fel. Jag tror inte att Miljöteknik har redovisat de tänkta effekterna. Det är nu, som de riktigt olönsamma investeringarna skall göras. De återstående investeringarna kommer att kosta mycket mer än anslutningsavgifterna. Jag menar att Miljöteknik bör redovisa de återstående investeringsutgifterna, och det behövliga nedskrivningsbehovet, så att kommunfullmäktige får yttra sig.


Ronnebyhus


Ronnebyhus har ägardirektiv om att öka antalet lägenheter i de mindre tätorterna med 40, före nästa års slut. Prognosen är att det i stället blir minus 11, då det skall rivas en del i Hallabro.


I ett styrelseprotokoll antyder styrelsen dock att man avser att fråga kommunfullmäktige: Skall vi verkligen bygga i Hallabro? Det är olönsamt! Gissningsvis ser kalkylen för fem lägenheter ut enligt: Investering 10 miljoner kronor. Saluvärde 6 miljoner kronor. Nedskrivningsbehov 4 miljoner kronor.


Ronnebyhus har sålt lägenheter, det finns ett par hundra miljoner kronor i egna reserver. Det antyder att Ronnebyhus konsekvent har gnällt, i många år. Man har, i det tysta, byggt upp reserver. Gör man likadant i Hallabro?


Det bedrövliga är likväl: Varför har styrelsen i Ronnebyhus inte ens försökt att följa kommunfullmäktiges direktiv om 40 lägenheter?


Sune Håkansson

Ronnebypartiet

-----------------------------------------------------------------------------------------------------


Nyåret 2021                                                                                  Meny

Nyårsbrev från läktaren


År 2021 har börjat. Det är inte långt kvar till valåret 2022. Till stora delar är det svårt att göra prognoser för de närmaste åren. Vad händer med Corona? Hur drabbas kommuner och regioner? Hur stor del av kostnaderna tar staten?


När man försöker bedöma Region Blekinge så vet vi att ekonomin är urusel, sämre än i alla kommunerna. Förklaringen är pensionsskulden. Region Blekinge har, precis som andra regioner, sparat på tok för lite i ladorna. Pensionsåtagandena finns, från tidigare års verksamheter. Framtidens skattebetalare får stå för notan.


Den stora skulden torde likväl vara de långa vårdköerna, som har vuxit under Corona-tiden. Många operationer behöver göras, många undersökningar behöver göras. Det kommer att ta sin tid att komma ifatt. Det finns inte personal nog. Personalen har därtill, om dom vill, en massa övertid, som kan omvandlas till fritid.


OM inte staten höjer sina bidrag rejält, återstår endast alternativet skattehöjning.


Kommunerna


Att rangordna länets kommuner är inte lätt. Det största problemet är att värdera de kommunala bolagen. De kan vara guldägg, dvs. de skulle kunna säljas till långt mer än bokfört värde. Alternativt kan de vara ”lik i lasten”.


Genomgående gäller att kommunerna, trots glädjebudgetar, räknar med dåliga resultat för åren framöver. Man räknar med någon futtig miljon i resultat, samtidigt som man planerar för stora investeringar. Man gör avskrivningar i relation till de, i dagens penningvärde mycket låga anskaffningskostnaderna. Gör man avskrivningar med en miljon kronor på en byggnad, som kostade 25 miljoner att bygga för 25 år sedan, räcker avskrivningarna bara till några en liten bod.


I bedömningen av en kommun bör man ta hänsyn till befolkningsutveckling, arbetsmarknad, pendling, lån m.m. Jag försöker göra en sammanvägning.


Varningsflagg hissar jag för Karlskrona kommun. Man har inte mycket samlat i ladorna. Befolkningsutvecklingen är bedrövlig, när jämförelser görs med exempelvis Kalmar och Växjö.


Förvisso ser det illa ut också för Ronneby. De årliga överskotten är försumbara. Befolkningstalet är på väg ner. Arbetslösheten är hög, trots stor utpendling. Medelinkomsten är lägst i länet.


Karlshamn har hyfsat med reserver. Man har höjt skatten, vilket i sammanhanget kan ses som positivt. De andra kommunerna i länet kommer att tvingas följa efter, såvida inte staten rejält höjer statsbidragen.


Olofström har problemet att folk inte verkar vilja bo där. I årtionden har arbetskraften valt att pendla in i kommunen. Sannolikt har kommunen bolag med stora övervärden. På den positiva sidan finns också ett väl utvecklat kulturliv, förvisso just nu nedsläckt.


Men bedömning är att Sölvesborg är den kommun i länet, som är bäst rustad för att möta framtiden!


Politik


Att försöka spå valutgången är lite väl tidigt. Här poängteras bara att det kan svänga relativt snabbt. År 2003 blev Liberalerna stora i Olofström, 11 mandat. Nu har man inte ett enda! I Olofström är Centern stora, 7 mandat mot 4 år 2003. Rolf Jönsson har rönt uppskattning för sina insatser. Röstetalet i kommunvalet är nära nog dubbelt jämfört med riksdagsvalet. I Ronneby har Centern gått den motsatta vägen, från 7 till 4 mandat.


Liberalerna hat gått tillbaka överallt i länet. Opinionssiffrorna på riksnivå torde sprida oro bland de lokala politikerna,


Sverigedemokraterna fanns knappast vid 2003 års val. Nu är man näst största parti i Olofström, Ronneby och Sölvesborg. Det nya är att det inte alltid är så att Sd ger sitt stöd till de borgerliga partierna. Moderaterna i Sölvesborg var de första att gå motsatt håll, man samarbetar öppet med Sd. Nu synes samma sak hända i Karlshamn. I Ronneby synes hela alliansen vara på denna väg.


Sune Håkansson


-----------------------------------------------------------------------------------------------------


SYDÖSTRAN 2021-02-02                                                                         Meny

Ronnebys äldreomsorg


Det håller på att hända en del inom äldreomsorgen i Ronneby. Det kan bli nya regler för städningen inom hemtjänsten. Nu gäller huvudregeln att städning erhålles var fjortonde dag. Dock får man ingen fönsterputsning. De nya reglerna ger fönsterputsning två gånger om året ”om så behövs”. Men då slopas den normala städningen, helt eller delvis. En månad utan städning anses rimligt, synes det.


För de av våra äldre, som bara behöver hjälp med städning, är de privata alternativen billigare. Undantaget kan vara de rikaste, i kombination med en låg pension. De har gratis hemtjänst, som ”kompensation” för att det inte får bostadstillägg.


Intressantare är att en privat aktör vill bygga om Ålycke i Johannishus till trygghetsboende. En sådan ombyggnad är inte intressant, menade ägaren Ronnebyhus redan för flera år sedan. Planlösningen är fel, etc. Det framgår inte om aktören också vill driva verksamheten, ha hand om uthyrning, osv. Den private aktören kan mycket väl ha rätt. Dom kan vara effektivare än Ronnebyhus, ha ett lägre förräntningskrav, etc. Problemet kan vara att komma överens med Ronnebyhus om priset. Det kan vara rimligt att kommunledningen tar hand om affären. Fler lägenheter i trygghetsboenden behövs, och det är oftast en synnerligen lönsam affär för kommunen. Viktigast är likväl att våra äldre ofta ser det som en tilltalande lösning. I Johannishus finns en välskött lanthandel och ett trygghetsboende ger möjligheter även för utomboende att få tillgång till kulturella aktiviteter och matservering.


Låt Ronnebyhus bygga ett nytt Vård- och omsorgsboende i Johannishus, menar en del. ”Låt vem som helst bygga, men inte Ronnebyhus”, blev reaktionen från en ledamot i Vård- och omsorgsnämnden. Just i fallet Ålycke har man inte varit överens. Ronnebyhus har nära nog struntat i underhållet, samtidigt som hyran upplevs som orimligt hög.


Nu vill en privat aktör bygga, och äga, ett boende med 40 lägenheter, som kommunen sedan skall driva. Fördelar kan finnas, men det finns frågetecken. 40 platser är för lite för en rationell drift. Om Gamla Listerby kommun räknas som upptagningsområde blir underlaget än mindre, ca 30. Det kan ifrågasättas om de äldre utåt Kuggeboda eller Leråkra ser Johannishus som ”sitt” samhälle. Ronneby kan vara mer lockande. Därav följer att en lokalisering till Listerby kan vara fördelaktigare.


Än viktigare är att kommunen just hu har ett rejält överskott på platser på vård- och omsorgsboende. Med hänsyn till de våldsamma investeringar, som är på gång i kommunen, torde fler satsningar få anstå några år.


Sune Håkansson

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

                                                                                 Meny

BLEKINGE POSTEN 2021-02-04

Dåliga kommunala affärer

Det är inte olagligt för en kommun att göra dåliga affärer. Så sade Ronnebys kommunalråd Roger Fredriksson i fullmäktige. Så är det. Men, när är det försvarligt för en kommun att göra dåliga affärer? Två exempel skall analyseras.

Ronneby, liksom Karlshamn, har principen att alla hushåll skall erbjudas bredband, via fiber. I Ronneby är anslutningsavgiften ca 20 000 kronor.

I tätorterna är det affärsmässigt att göra så. Problemet är glesbygden, definierad som byarna utanför tätorterna. Ca 1000 hushåll vill ha bredband. De beräknade förlusterna angavs av kommunalrådet till 135 miljoner kronor. Mina beräkningar är 200-300 miljoner kronor.

En del av hushållen, kanske 500 av de 1000, ger ”måttliga” förluster, säg 40 000 kronor per hushåll, sammanlagt 20 miljoner kronor. Det är hushåll nära tätorterna, i större byar, etc.

Problemet är de dyraste 500 hushållen. Där är den kommunala subventionen 230 000 kronor per hushåll, enligt kommunalrådets beräkningar. Mina bräkningar hamnar på 360 000 – 560 000 kronor per hushåll.

Är detta rimligt?

Alternativet är att låta bredbandet komma genom luften, något sämre, men utan kommunala bidrag.

Omformulerat: Om kommunen vill ge folket i glesbygden bättre levnadsvillkor till en kostnad av 115 – 280 miljoner kronor, är bredband via fiber det bästa sättet? Eller är bättre mat till de äldre, bättre hemtjänst, mer färdtjänst, etc. bättre alternativ?

115 miljoner motsvarar en skattehöjning med 50 öre under fyra år.


Bostäder

Ronnebyhus har uppdraget att bygga minst 40 lägenheter i de mindre tätorterna. Har kommunfullmäktige tänkt på konsekvenserna frågar bolagets styrelse, som består av ledamöter från olika partier. Konsekvensen blir en förlust på mer än en miljon kronor per lägenhet, någon måste tillskjuta 42 miljoner kronor.

Ronnebyhus har byggt tio lägenheter i Bräkne-Hoby. Trots en något subventionerad hyra, är fortfarande två outhyrda. I synnerhet i Backaryd, Hallabro och Eringsboda blir förlusterna stora om man bygger. I Johannishus-Listerby blir de mer hanterbara.

Under åren 2015-2020 har skogsbygdens befolkningstal varit stabila, under något år stigande. Detta är en konsekvens av flyktingströmmen. När det blev fullt i centralortens lägenheter, tvingades en del välja de mindre tätorterna. Nu har befolkningstalet börjat falla.

Den principiella frågan är: Var vill folk bo? Saxemara, Kuggeboda, etc. kan vara mer lockande än skogsbygden? Där behövs sannolikt endast marginella kommunala subventioner.


Sune Håkansson


-----------------------------------------------------------------------------------------------------

                                                                                 Meny

BLEKINGE LÄNS TIDNING 2021-02-22

Var ska det byggas? (Läs även debattinlägget i BLT och  på Ronnebypartiets facebooksida)

Min uppfattning är att det just nu är trenden att man vill bo inom högst en mil från havet. Det är här, som kommunerna bör eftersträva att ha byggklara tomter, skriver Sune Håkansson.
Blekinges befolkningstal sjönk förra året. Det var inte enligt politikernas prognoser. Frågan är: berodde detta i någon mån på corona? Eller var det tvärtom: pandemin medförde att folk, som tänkte och ville flytta från länet har fått vänta?
Exempelvis är arbetslösheten i länet hög, i synnerhet bland de unga. En del kommuner tänker minska antalet anställda, kronorna räcker inte.
I exempelvis Ronneby är bostadsbyggandet just nu högre än på länge. Många lägenheter kommer att bli färdigställda i år, mestadels relativt centralt. Vad händer då?
Flyktingkrisen gav kringsvid 2 000 inflyttare. Då blev allt uthyrt, överallt. Till en del visade det sig i en ökad befolkning även i skogsbygden.
Vad händer nu? Vi vet att SD, med ett allt starkare stöd från M, L och KD, vill minska invandringen. Min tro är att Ronneby får ett lägre befolkningstal framöver.
Att Blekinge har fem kommuner försvårar prognoserna. Byggs det 100 bostäder i Nättraby, påverkas sannolikt efterfrågan i Listerby. Den ena kommunen påverkas av den andra kommunens beslut.
Mycket går i trender. Min uppfattning är att det just nu är trenden att man vill bo inom högst en mil från havet. Det är här, som kommunerna bör eftersträva att ha byggklara tomter. Här behövs inga subventioner.
”Frågorna blir flera. Varför lägenheter? Varför det kommunala bolaget? Varför inte ge alla, som bygger en bostad i området en miljon kronor?”
Det går förvisso att låta kommunens bostadsbolag bygga i exempelvis Hallabro. Ronnebyhus bedömer att den nödvändiga subventionen är i storleksordningen en miljon kronor per lägenhet. Då kan hyran hållas på en sådan nivå att de kan hyras ut.
Frågorna blir flera. Varför lägenheter? Varför det kommunala bolaget? Varför inte ge alla, som bygger en bostad i området en miljon kronor?
Tanken är god. Hela kommunen skall leva. Likväl: är det värt en miljon kronor om ett par personer flyttar ett par mil norrut? Måhända lyckas man värva över någon person från Tingsryd. Är det något att skryta med? Risken är lika stor att man lyckas få en inflyttare från Belganet.
Den presumtive inflyttaren blir förhoppningsvis vinnare, subventionen på en miljon gör någon nytta. Förlorare blir de, som redan äger uthyrningsobjekt. De tvingas sänka sina hyror för att få uthyrt.

Mitt intryck är därtill att de äldre väljer att bo kvar i sina villor allt längre. Den bättre tillgängligheten möjliggör detta, ofta med hjälp av kommunens hemtjänst.
Vill kommunen ha störst nytta av varje satsad krona i glesbygden torde en än större satsning på hemtjänst vara ett effektivt sätt. Likaså ett extra ”glesbygdsstöd” för kulturarrangemang. Ett lite högre bidrag till butiker, så att de kan ha längre öppettider, efterfrågas också.


Sune Håkansson

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

                                                                                 Meny

BLEKINGE POSTEN 2021-02-11

Nu har avvecklingen börjat ute i byarna - hur blir det 2031? (Blekinge Postens rubrik)

2031 (Se även debattinlägget i BP på Ronnebypartiet Facebooksida) 

Vi ”halvgamla” har fått uppleva en snabb utveckling. De första telefonsamtalen, som jag minns, kopplades av en telefonist. Rikssamtalen till släkten i Stockholm var dyra. Att ringa till släkten i Amerika var inte att tänka på. Numera kan man vara ute i skogen och ringa både till Amerika och Australien.

I min tidiga barndom var det inte många i församlingen, som hade bil. Under mina första år som bilägare hände det att man fick motorstopp eller punktering. Numera är bilarna mer driftsäkra.

Bostäderna var ofta omoderna. På sin höjd fanns det vatten in till köket. ”Det är nödvändigt att se till att hela kommunen blir elektrifierad”, påpekade en kommunalman inför bildandet av Tvings kommun i början på 1950-talet.

”Vad är din åsikt om befolkningsminskningen i Blekinge”? Frågan ställdes till Sven Edvin Salje av konung Gustav VI Adolf när denne gjorde sin eriksgata 1954. Blekinges befolkning sjönk så sakteliga.

”Ers Majestät, en av orsakerna, men bara en, är att stenhuggerierna i östra skärgården och i Karlshamnstrakten försvinner”.

”Egendomligt, mycket egendomligt. I dagar har jag med länets ansvariga diskuterat befolkningssiffror och utkomstmöjligheter, men icke en enda gång har jag hört stenhuggarna nämnas”.

Så är det. En del verksamheter finns under något årtionde. Nu diskuteras postutdelningen och tidningsdistributionen på landsbygden. På 1950-talet fick vi i byarna kring Kolshult dagligen hämta tidningar och brev i affären, framåt eftermiddagen. Några reklamblad fanns knappast. Reklamen fanns som annonser i tidningarna.

Kring 1960 började brevbärarna köra fram till fastigheterna ute i byarna. Under 1970-talet kom tidningsutdelningen i gryningen.


Vad har hänt 2031

Nu har avvecklingen börjat ute i byarna. Tidningen kommer inte. När den kommer är den mycket tunnare än förr. De flesta annonserna har försvunnit. Trots presstödet har flera tidningar i landet problem. Presstödet är ofta större än prenumerationsintäkterna. Allt fler väljer att bara ha tidningen på nätet, eller ingen tidning alls. Problemet är störst för de äldsta.

Postutdelningen börjar ske endast varannan dag. Det gör inte så mycket. Om räkningarna kommer en dag senare kan kvitta. Utdelning en gång i veckan kan räcka. Det riktigt negativa är att brevbärarna förr ofta var den viktiga kontakten med omvärlden. Den försvinner nu.

Nästa krisbransch kan bli kyrkan. Dagens massmedia talar om personalminskningar, till och med om stängda kyrkor. Jag misstänker att detta bara är början.

Samtidigt finns uppenbara behov av expansion inom andra delar av den offentliga verksamheten. Sjukvården är ett exempel. Polis och rättsväsende ett annat. I båda fallet finns problemen att först måste många utbildas, men först måste fler utbildare utbildas.

Frågan är hur betalningen skall ske. Höjda skatter är ett sätt. Neddragningar inom andra verksamheter är ett annat.


Sune Håkansson

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

                                                                                 Meny

BLEKINGE POSTEN 2021-02-25

DAGS FÖR MER INSYN 

Coronapandemin har minskat insynen i kommunpolitiken. En förklaring är att det i flera kommuner är svårt att på nätet följa exempelvis debatterna i kommunfullmäktige. Det verkar vara nära nog omöjligt att genomföra digitala sammanträden med femtiotalet medverkande. Varken ljud eller bild går fram. Därtill kommer att politikerna synes vara obekväma med situationen. Därför blir det inga debatter att tala om. Förvisso är det också så att man försöker vänta ut pandemin. Man tar ogärna upp stora ärenden, om man kan låta bli. Därpå är det svårt att klaga, även om man blir besviken varje gång det kommer nya, förlängda restriktioner.

Stundom har man inga sammanträden alls. Kommunala pensionärsrådet i Ronneby har inte haft något sammanträde under det senaste året. Pensionärsrådet är mest till för informationsutbyte mellan pensionärsorganisationerna och kommunen. Likväl brukar pensionärerna få möjlighet att uttala sina uppfattningar, i synnerhet om äldreomsorgen. Nu ser vi inga kommentarer till att pensionärerna ger kommunens boenden ett sämre betyg än någonsin.

Nu vet vi inte varför betyget har blivit lägre. En möjlig förklaring är att dagens äldre har helt andra krav än vad man hade för något år sedan. Att så många söker det privata alternativet borde likväl stämma till eftertanke.

Pandemin har också medfört att de politiska partierna har sänkt sina aktiviteter. Återigen, åtminstone de äldre politikerna känner sig inte bekväma med situationen.

Den nya tekniken innebär att politikerna skall kunna klara sig utan papper. Allt finns på nätet. Därigenom öppnas också helt andra möjligheter att ge allmänheten insyn. Politikerna i en nämnd får tillgång till handlingarna en vecka före sammanträdet. Där finns i normalfallet också förslag till beslut. Nämndsledamoten har rätt att sprida informationen, såvida det inte pålagts sekretess.

Allmänheten har, såvitt jag vet, inte i någon av länets kommuner, tillgång till handlingarna förrän efter protokolljusteringen. Detsamma gäller i flertalet kommuner också för massmedia. Vill någon påverka utfallet i ett ärende, måste man ha kontakter in i det politiska systemet. Så behöver det inte vara. ”Allt” kan, och bör, finnas på nätet.

Då blir det också lättare att läsa protokollen. ”Den finansiella rapporten är utsänd och föredrages. Styrelsen lägger rapporten till handlingarna.” Ungefär så står det i ett protokoll. Helt oläsligt för kommuninvånarna, ty den finansiella rapporten finns inte med i protokollet.

Det finns ett stort utrymme för förbättringar.


Sune Håkansson

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

                                                                                 Meny

BLEKINGE POSTEN 2021-03-04


STATISTIKEN GER OSS SENASTE NYTT 

NYTT FRÅN SCB

Scb publicerar fortlöpande massor av statistik. Här redovisas en del av det, som finns på nätet just nu för länets kommuner. En del siffror är för 2018 eller 2019.


                                      Karlshamn    Karlskrona    Olofström    Ronneby    Sölvesborg  

Befolkningsändr. 2019          - 71              -107             -115           -261             +4        

Andel av befolkning 65+         25%              22%                 26%             25%             26%    

Andel utlandsfödda                15%              13%              25%           18%            12%    

Pris, hus, tusen kronor        1790             2390               969          1502           1749       

Medelinkomst                   27000            27500             26000         25200           27200       

Andel sysselsatta,                 79%              79%              78%             76%            81%    


Att Blekinges befolkningstal sjönk med 550 är alarmerande. Endast ett par län norrut visar också minus.

Minskningen i Karlskrona mest anmärkningsvärd. För de näraliggande residensstäderna var siffrorna

Kalmar +564,

Kristianstad +470

och Växjö +730.


Enligt de egna planerna skall Karlskrona växa till 100.000 invånarna, men  kommunledningen synes inte försöka få fram byggnadsplaner.


Befolkningsminskningen i länet beror till en stor del på att antalet döda var 303 fler än antalet födda. Nettoinflyttningen från utlandet var dock 250. Flyttar från länet gör mest de unga, vilket i sig är alarmerande. I Ronneby märks också att tidigare invandrare nu överger kommunen. Om Sd, med stöd från M, Kd och L, lyckas minska invandringen, kan det bli illa för vårt län.

121 kommuner minskar i befolkningsmängd. Mest är det kommuner, som trendmässigt har minskat.


Trender är svåra att bryta. Övertorneå minskar med 2 procent. Där är mer än 36 procent 65+. Födelsetalet är det lägsta någonsin.

Priserna på hus visar också utvecklingen i kommunen. Låga priser antyder gamla hus. Det finns inte många nybyggda hus i Olofström. Kommunpolitikerna skall nu undersöka varför folk inte vill bo där. Jobb finns i överflöd.


I Övertorneå är medelpriset på en villa 514.000 kronor. Efterfrågan är låg. I många avflyttningskommuner konstateras att ungdomen flyttar, trots att det finns jobb. Det är inte bara jobben, som bestämmer var man vill bo.


Sune Håkansson

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

                                                                                 Meny

BLEKINGE POSTEN 2021-03-11

Politikernas ekonomiska villkor


Hur är det att vara politiker? Svaret blir skiftande. Det beror på ”personliga förhållanden”.


Den första principen är att politikern inte skall förlora ekonomiskt på sitt uppdrag. Därav följer att man får ersättning för förlorad arbetsförtjänst när man sitter på sammanträden. Om sammanträdet är på ”fritid”, blir det endast arvodet, vanligen omkring 1000 kronor före skatt. Däri ingår ersättning för inläsning. Pensionärer har vanligen bara fritid.


Det går att lägga ner så mycket tid som helst på ett politiskt uppdrag. En del kommer helt oförberedda till sammanträdena, och yttrar sig aldrig. Då kan ersättningen anses hög. Andra lägger ner många timmar på inläsning, telefonsamtal, etc. Då blir timlönen låg.


Bättre betalt har ordförande och vice ordförande i olika nämnder. I Ronneby har ordföranden 20-32 procent av kommunalrådslönen, ca 14.000-23.000 kronor i månaden, ty kommunalrådet har 70.000 kronor. Vice ordf. har hälften därav. Arbetsbelastningen beror dels på vilken nämnd det är, dels på hur förvaltningschefen ”sköter sig”. Med en duktig förvaltningschef, som därtill har kringsvid samma uppfattning i aktuella frågor, är ersättningen god. Om förvaltningschefen är svag, på gränsen till att bli utköpt, blir det mer slitsamt för ordföranden. Svarta rubriker om förhållanden inom den kommunala verksamheten, torde kännas svårt även för de ledande politikerna.


En petitess är att jag själv valde att vara vice ordförande och lät en moderat vara ordförande under ett par år. Vi hade ungefär samma uppfattningar i aktuella frågor och jag ansåg det vara lättare intjänade pengar att vara lärare. Mitt politiska inflytande påverkades knappast.


Bra betalt har de ledande politikerna i Kommunstyrelsens arbetsutskott. De har 40 procent av kommunalrådslönen, dvs. 28.000 kronor per månad. De förutsätts också arbeta 40 procent med det politiska uppdraget. Mycket bra betalt för den, som är lågavlönad på det ”ordinarie” jobbet. Uselt, menar den som har ett högavlönat jobb. I något fall får det egna partiet betala mellanskillnaden. En vanlig ledamot i KSAU har inte heller något större politiskt ansvar, blir sällan uthängd i massmedia.


Avgångsvederlag


En politiker kan sparkas, av väljarna eller av sina egna. Hen kan också välja att gå själv. Helt lottlös blir hen inte, om detta sker före pensionsåldern.


I Ronneby kan de ledande politikerna få ”omställningsstöd”. Liknande regler gäller för riksdagsmän och regeringsledamöter. Hen skall hinna söka jobb, måhända omskola sig. Någon avräkning behöver oftast inte ske mot andra inkomster under det första året. Ett kommunalråd i en kommun gick av egen vilja, återtog sitt gamla jobb, fick ersättningen. Göran Persson och Fredrik Reinfeldt tjänade miljonbelopp och slapp avräkningen genom att låta inkomsterna hamna i egna bolag. Andra har jobbat gratis i familjeföretaget.


Rogers fallskärm en miljon


Reglerna är inte helt entydiga. Mina beräkningar säger att om vårt kommunalråd Roger Fredriksson avgår, oberoende av skäl, skulle han kunna kvittera ut något en miljon kronor.


Sune Håkansson

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

                                                                                        Meny

                                                        2021-03-09

Till

Kommunfullmäktige

Ronneby 

                       MOTION


Angående vård av unga dementa


Ungefär hälften av platserna på Vård- och omsorgsboendena i vår kommun är demensplatser. Antalet har varit relativt stabilt under de senaste årtiondena. Platsantalet för icke-dementa har sjunkit över tid.


Demenssjukdomen kallas ibland för De anhörigas sjukdom. De närstående får ofta ta ett mycket stort ansvar.


Åldersspridningen på kommunens demensavdelningar är ofta mycket stor, i intervallet 65-100 år. Vården synes i huvudsak vara av palliativ art.


Det synes finnas möjligheter att rejält höja livskvalitén för de unga dementa genom att ge dem en mer relevant vård.


All demensvård är resurskrävande. Vård av unga dementa kan kallas för specialistvård. Vård av unga dementa kan sålunda medföra att kvalificerade arbetstillfällen skapas i kommunen. Effektiv vård torde kräva viss stordrift, varför samverkan mellan länets kommuner torde vara nödvändig.


Vi föreslår att Vård- och omsorgsnämnden undersöker förutsättningarna för att i vår kommun ha ett demensboende med inriktning på unga brukare.


Anna Carlbrandt                          Sune Håkansson

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

                                                                                 Meny

BLEKINGE POSTEN 2021-03-18

Vilken beslutsväg är bäst?


Det är förvisso inte ovanligt att det finns missnöje med de tjänster, som utförs av staten, regionerna eller kommunerna. För tillfället diskuteras exempelvis äldreomsorgen och primärvården. Pensionärsorganisationerna föreslår att en bättre samordning bör ske. Antingen skall kommunerna ta över primärvården, eller skall regionerna ta över de äldres vård och omsorg.


Ett dilemma är att det torde bli gränsdragningsproblem hur man än gör. Skall regionerna ta över alla vård- och omsorgsboenden? Hela hemtjänsten? Trygghetsboendena? Fixarlagen?


Hur bra äldreboendena fungerar varierar mellan kommunerna, förvisso också inom en kommun. Att privata aktörer kan ta sig in på marknaden är ett tecken på att den kommunala vården inte fungerar helt bra.


Min gissning är att om region Blekinge tar över, kommer strukturomvandlingen att gå något snabbare. De minsta äldreboendena är dyrare i drift. I vårt län är det svårt att hänvisa till avstånd. För de äldre torde ett bra boende vara viktigare än dess placering. Idag har de minsta boendena i Ronneby kommun 10-15 lägenheter. Då är det svårt att erbjuda de anställda bra arbetstider.


För demensvården är problemet att den i huvudsak är inriktad på vård i livets slutskede, så kallad palliativ vård. Samtidigt gäller att den finns några tiotal personer i varje kommun som drabbas riktigt unga, kanske i 60-årsåldern. För dessa rör det sig om vård i 20-30 år. På de vanliga äldreboendena är den genomsnittliga vårdtiden 2-3 år. Det är tveksamt om det är rimligt att vårda 60-åringar tillsammans med 95-åringar.


Corona


Dagens problem för kommunpolitikerna är hur det senaste årets omsvängning i de äldres beteende skall tolkas. Olofströms kommun är ett exempel. Där fanns det tidigare en lång kö till äldreboendena, väntetiden var mer än ett halvt år. Nu finns massvis med lediga lägenheter. I Ronneby kommun är det likadant. Där finns lediga lägenheter på alla boenden. Att det finns lediga lägenheter även på trygghetsboendet Backen i Backaryd ger frågan: Vill de äldre över huvud taget flytta?


Alla partier förespråkar valfrihet, i den meningen att våra äldre så mycket som möjligt skall kunna välja bostad. Vänsterpartiet i Ronneby vill återskapa de så kallade fixarlagen. De skall kunna hjälpa till med ”småsaker”, utöver det som hemtjänsten kan erbjuda. Gräsklippning torde vara ett exempel.


Argumentet mot fixarlagen var att de tjänster, som de utförde, kunde utföras ”på marknaden”. Förvisso är det så. Vanligen finns det ungdomar, eller unga pensionärer, tillgängliga. Det ena utesluter inte det andra. Kommunen kan låta ungdomar, eller veteranpoolen, ingå i fixarlaget.


Kvar står huvudfrågan: Är det Corona, som så mycket har ändrat de äldres beteende? Om det är så, kommer beteendet att återgå till det tidigare, när Corona försvinner? Eller har man lärt sig: Man kan bo kvar i sitt ordinarie boende intill dödsdagen.


Sune Håkansson

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

                                                                                 Meny

BLEKINGE POSTEN 2021-03-25

Vårbrev feån läktaren

Att centerledaren Lööf så klart skulle öppna dörren för ett framtida samarbete med Socialdemokraterna togs, förefaller det, emot positivt bland länets centerpartister. Förklaringen kan vara att det samtidigt var ett klart avståndstagande från Sverigedemokraterna.


På kommunnivå i Blekinge har Centern ett splittrat uppträdande. I Karlskrona och Karlshamn är Centern i samarbete med S i ”regering”. I Karlskrona ges både ros och ris. Centermedlemmarna synes inte vara helt nöjda med att det inte byggs mer i, exempelvis, Holmsjö. ”Det finns inga färdiga planer”, säger kommunledningen. Så får man inte svara när man så länge har suttit i ledningen.


I Ronneby är Centern stödparti åt M. Visst märks missnöjet, medlemmarna märker inte något större inflytande. Att både M och L närmat sig SD upplevs som störande. Ronneby är extra intressant, ty ett än mer närmande till SD skulle kunna ge ett majoritetsstyre med SD + M + L + Kd + C. Frågetecknet är då: Accepterar C detta? Nej, torde bli svaret. Med lite framgång för SD kan det klara sig ändå om L och Kd klarar sig kvar. Men SD är redan mycket större än M, och torde kräva kommunalrådsposten.


SD:s stora problem i Ronneby är att man trots 25 procent av rösterna knappast kan visa på något inflytande. SD har hittills valt fullständig underkastelse gentemot M, vilket förvisso gett ilska i de egna leden. Höstens budgetbehandling blir den sista möjligheten att visa att man har en del egna förslag.


I Olofström är Centern det verkliga oppositionspartiet. Rolf Jönsson har skapat sig respekt även bland de styrande, i huvudsak S. Centern har dubbelt så många röster i kommunvalet än i riksdagsvalet.


I Sölvesborg lyckas SD och M vara överens, med länets första SD-kommunalråd. Resultatet synes inte skämmas för sig. Måhända är det kommunens geografiska läge som underlättar. Man har närhet till den skånska arbetsmarknaden. Blekingekommunerna i övrigt ser sjunkande befolkningstal, som oroar alla partier. Centern i Sölvesborg för en undanskymd tillvaro.


Det är tidigt att förutspå nästa års val till fullmäktigeförsamlingarna i länet. Likväl konstateras att SD förra gången fick avsevärt större andel röster i riksdagsvalet än i kommunalvalen. Högst nådde man i Häggatorp i Ronneby kommun, hela 40 procent. Opinionsmätningarna torde oroa exempelvis Miljöpartiet i Ronneby, som endast hade några tiotal röster till godo, spärren ligger på två procent av rösterna.


Vid förra valet fick S släppa makten i regionen, för första gången någonsin. Riktigt bra har det inte gått för den styrande alliansen. Varken C, L eller Kd är nöjda med Moderaternas ledning. Redan talas det om nya konstellationer efter nästa val.


Sune Håkansson

-----------------------------------------------------------------------------------------------------


SYDÖSTRAN 2021-04-12                                                                         Meny

Förbättra äldreomsorgen genom hjälp i hemmen


Äldreomsorgen förändras fortlöpande. Det är inte helt lätt att göra jämförelser över tid. Skall man, försöka ange antalet platser på himmen, eller skall man försöka ange antalet boende? Förr gav det kringsvid samma resultat. Då var det mestadels kö, som kunde medföra en väntan på tre månader. Nu är det tvärtom, antalet lediga lägenheter motsvarar mer än tre månaders inflyttningar.


År 2001 fanns det 796 personer 85 år eller äldre. 2020 var antalet 987. Ökningen 24 procent.


År 2001 fanns 478 lägenheter på våra äldreboenden. Då ingick ca 30 korttidsboende. Det var vanligare förr att två makar bodde på tillsammans. Antalet boende är nu kringsvid 300, inklusive de korttidsboende. Minskningen är mer än 30 procent.


Antalet boende, i relation till antalet personer över 85 år, har trendmässigt sjunkit med ca fyra procent per år. En förklaring är den högre boendestandarden i det ordinarie boendet, en annan är att folk är friskare längre upp i åldrarna. Den kommunala hemtjänsten har förbättrats.


För de närmaste åren beräknas ökningen av antalet fyllda 85 år till ungefär fyra procent. Fortsätter trenderna kommer det inte att behövas några nya boenden i närtid! Socialdemokraternas förslag är att omvandla de 14 vård- och omsorgsplatserna på Backen till trygghetsboende, Rydell, vice ordförande i nämnden, menar att de, som nu bor på Backen, är så pigga att de kan bo kvar även om Backen blir trygghetsboende. Besparingen blir några miljoner kronor årligen.


Vänsterpartiet skriver: Många äldre kan bo kvar i det ordinära boendet om de får mer hjälp i det ordinära boendet. V föreslår att fixarlaget återinförs.


Våra äldre visar i praktisk handling att det är det ordinära boendet som föredras. De har därtill råd att bo kvar! De har också råd att betala för den extra hjälp, som de anser sig behöva.


Den styrande alliansen räknar annorlunda. Trots att det snart blir något tiotal lägenheter trygghetsboende färdiga på Kilen, talar man om ett Vård- och omsorgsboende i Hallabro. Först då kan man tänka sig att man avveckla Backen som Vård- och omsorgsboende.


Ålycke


För några år sedan var jag helt ensam om att driva teserna: Ålycke är för dyrt att rusta upp, Ålycke behövs inte. Plötsligt vände kommunalrådet. Kalkylerna visade att det skulle bli just så dyrt som jag tidigare hade sagt. Kommunens kalkyler hade vari glädjekalkyler. Hälften av platserna på Ålycke har nu avvecklats,


Nu vill alliansen, förvisso med stöd från andra partier, rusta upp Ålycke för sex miljoner kronor, kringsvid. Detta för att Ålycke skall kunna drivas i tre år till, varefter man vill ha ett nytt äldreboende i Johannishus. Kostnaderna i närtid motsvarar en hyreshöjning på tiotusen kronor i månaden per lägenhet. Detta när det finns ca 30 lediga lägenheter inom kommunens äldreomsorg. Vård- och omsorgsnämnden vill ta på sig hyreskostnader på sju miljoner kronor för att kunna driva Ålycke i tre år till med 14 lägenheter. Nog kan väl pengarna användas bättre!


Det behövs förbättringar inom kommunens äldreomsorg. Exempelvis är de äldre inte helt nöjda med maten. Målet måste vara att våra äldre skall kunna bo kvar längre i sitt ordinära boende. Nästa alternativ skall vara trygghetsboende.


Det är intressant att följa nämndens budgetbehandling. Nämnden utgick från att man skulle få 14 miljoner kronor i generellt statsbidrag. Det blev inte så. Pengarna kommer som riktade bidrag. Staten anger inom vilka områden pengarna får användas.


Då gör om internbudgeten. Man plockar bort pengar inom områden, där man räknar med att få bidrag! Man låtsas att man använder pengarna ”rätt”.


Det är synnerligen intressant att Christer Hallberg (S) valde att avstå från att delta i beslutet om internbudgeten. Budgeten är inte realistisk, menar han. Hallberg torde ha använt sig av den kunnigaste konsulten inom området som finns att tillgå inom kommunen.


Sune Håkansson

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

                                                                                 Meny

BLEKINGE POSTEN 2021-04-15

Indragningar av brandstationerna på landsbygden hotar tryggheten 


Ronneby kommun har tre deltidsstationer, Hallabro, Bräkne-Hoby och Eringsboda. Eringsbodas och Hallabros hotas med nedläggning enligt en utredning som gjordes av Prosperos konsulter förra året.

Ronneby kommunbygderåd, med ordföranden Helena Carlberg Andersson i spetsen, har i en skrivelse framfört att besparingar skulle innebära en kraftig försämring för att kunna leva och verka på landsbygden. Företagsetableringar och därmed också befolkningsökningar riskerar då att utebli pga de risker det innebär med långa inställningstider vid brand och andra olyckor.

Exempel ur skrivelsen:
”Att i det tidiga och oftast kritiska skedet av en skogsbrand kunna täcka upp med deltidsbrandkårer och liknande måste vara en förutsättning för att kunna uppnå regeringens kommande lagförslag på att den kommunala räddningstjänsten ska kunna bedrivas på ett så likvärdigt, effektivt och säkert sätt som möjligt.”

Ronneby Kommunbygderåd uppmanar de styrande att se över alternativa lösningar för att uppnå regeringens kommande mål gällande räddningsinsatser utan att tumma på insatstid för en verksamhet som i första hand är tänkt att rädda liv. Vidare menas att invånare och företagare bör få känna sig trygga och säkra att kunna leva och etablera sig på landsbygden.

Bakgrunden är att Räddningstjänsten i östra Blekinge riskerar gå med underskott och ber om närmare en miljon kronor extra. De har sagt upp hyresavtalet för brandstationen i Eringsboda där de vill omförhandla hyran med Ronneby kommun, som äger stationen. Tillsammans med andra indragningar skulle det spara 3,3 miljoner kronor.

Samtidigt diskuteras om att slå ihop Östra- och Västra Räddningstjänsterna i Blekinge till ett enda förbund som givetvis skulle ge besparingar.
Roger Fredriksson (M), kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, vill gå ännu längre och vidga blicken.

Jag håller med. Varför inte bilda ett gemensamt förbund för Blekinge, Kronoberg, Kalmar och Kristiandstad. De administrativa besparingarna skulle bli omfattande då det skulle bli betydligt färre arvoden att betala ut. Och i dessa internettider kan många av mötena ske digitalt.

Direktionen för Östra Räddningstjänsten haft ytterligare möte där utgångsläget inför besparingar och indragningar är i stort sett oförändrat.

Speciellt är att Räddningsförbundet har egen beslutsrätt. Men de vill ju samtidigt vara överens med sina medlemmar (Karlskrona och Ronneby), enligt direktionens ordförande Katarina Skantze (L).

Min slutsats är att det måste till ansträngningar så att de deltidsbrandkårer som finns idag förblir vad de är och, om inga medel skjut till, att besparingar kan göras inom den administrativa organisationen genom sammanslagningar, färre direktioner/styrelser och gemensamma upphandlingar.

Låt hela kommunen leva!

Peter Lindström, Ronnebypartiet och
ledamot Ronneby Kommunbygderåd

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

                                                                                 Meny

BLEKINGE POSTEN 2021-05-06

Kraftsamling BLEKINGE behövs mer än någonsin

SCB presenterar varje månad befolkningsutvecklingen i landets kommuner. Årets början har inte varit uppmuntrande för vårt län. Tvärtom. Befolkningsminskningen fortsätter i alla länets kommuner under årets två första månader. Den sammanlagda minskningen är 113 personer. För en kommun betyder varje person 50000 kronor i inkomstbortfall. Därtill förlorar landstinget 30000 kronor per individ och år. 10 miljoner kronor försvinner från länet i skattemedel, såvida inte trenden bryts. För mars och första delen av april synes det snarare vara tvärtom, åtminstone för Karlshamn och Ronneby. Befolkningstappet ökar.


Naturligtvis blir frågan: Hur har den pågående pandemin påverkat? Min bedömning är att den hittills har medfört att utflyttningen hållits igen. De, som läser vid universitet, har valt att bo kvar i Blekinge. Att Corona drabbat Stockholm hårt medför att det där nu finns bostäder för ett par tusen personer. I slutändan kommer det delvis att drabba Blekinge.


I vårt län har kommunerna Karlskrona och Karlshamn presenterat storstilade målsättningar för framtiden. I Karlskrona skall man vara 100.000 invånare, i Karlshamn 50.000. Något mer än målsättningar har det, hittills, inte blivit. Kommunerna har inte följt upp med planlagda bostadsområden, med utrymme för skolor etc. Vatten- och avloppsfrågorna är knappast lösta.


Det är dock först på lång sikt, som kommunerna räknar med att öka rejält. För de närmaste åren kalkylerar man med högst måttliga ökningar. Återigen: Verkligheten antyder minskningar.


Följden har blivit ett bostadsbyggande på låg nivå. På sitt sätt är problemet den olösta frågan: Vem skall bygga? Det är inte alltid lätt att få start på de storstilade projekten. Bostadsbolag redovisar förslag, men det visar sig att alltför få är så intresserade att de vill skriva kontrakt. Ett dilemma är att exempelvis Ronneby kommun har en underdimensionerad förvaltning för byggfrågor. Byggandet hålls igen då kommunen tar orimligt lång tid på sig för att ge nödvändiga tillstånd.


Varifrån skall befolkningsökningen komma? Blekingarna själva klarar det inte. Under de senaste åren har antalet döda varit ett par hundra fler än antalet födda.


Kvar står då inflyttning. Varifrån? Grannlänen torde inte ha mycket att erbjuda. Norrland har nog med sina problem. I en del bygder där är mer än hälften av invånarna pensionärer.


Kvar står invandring. Förvisso har där invandringen medfört att något tiotusental invånare i vårt län har utländsk bakgrund. Sverigedemokraternas starka ställning i länet antyder att det inte är den lösningen som eftersträvas. SD synes få ett allt starkare stöd från Moderaterna, synbarligen också från Liberalerna.


Till stor del torde önskningarna om fler kommuninvånare utmynna i ett inbördeskrig mellan länets kommuner. Karlskrona kommun kan komma att locka till sig något tusental invånare från Ronneby kommun, exempelvis. Än mer kan Olofström även fortsättningsvis märka att folk gärna har arbetsplatsen i Olofström, men man vill bo vid kusten i Sölvesborg och Karlshamn. Frågan är mer om dessa kommuner har lämplig tomtmark att erbjuda.


Statistiken visar att relativt många väljer att pensionera sig på Öland. Måhända kan Karlskrona kommun erbjuda alternativa bosättningsmöjligheter i sina kustområden.


Min bedömning är likväl: Att Blekinges kommuner slåss inbördes hjälper föga. En gemensam kraftsamling behövs, om inte tillbakagången skall fortsätta.


Sune Håkansson