Ronnebypartiets styrelse

Rp´s styrelse består av fem ledamöter och en suppleant.

Styrelsen väljs på årsmötet som vanligtvis hålls under mars månad årligen.

Som medlem i Ronnebypartiet har man full rätt att yttra sig i alla frågor och styrelsen tar stor hänsyn till enskilda medlemmars åsikter.

Styrelsen sammanträder i samband med gruppmötena som sker onsdagar före sista torsdagen i varje månad då det är fullmäktigemöten.

Extra styrelsemöten kan förekomma 

Sune Håkansson, ordförande

STYRELSEPOSTER

 

Sune Håkansson, ordförande


Stefan Jönsson, vice ordförande


Berth-Anders Svensson, sekreterare


Peter Lindström, kassör


Birgitta Larsson, ledamot

 

Viktor Pettersson, suppleant

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

BLEKINGE POSTEN 2020-12-17                                  Meny

De pendlande blekingarna

”Varför vill inpendlarna inte bo i vår kommun?” Kringsvid så frågar sig kommunalrådet i Olofström. De flesta kommuner ser det som positivt att få ett högre befolkningstal. Fler invånare medför högre skatteintäkter. Vissa kostnader blir inte högre för att man är fler invånare. Oftast behöver man exempelvis inte ha fler politiker, ej heller större idrottsanläggningar.

För Blekinges kommuner finns i tre fall brist på arbetstillfällen. Den ena lösningen är utpendling. På kort sikt finns den andra lösningen: Arbetslöshet. Den visar sig också som låg förvärvsintensitet, dvs en låg andel som har arbete.

På lite längre sikt torde folk inte vilja pendla för långt. Under 1960-talet var det ett problem att brist på jobb tvingade till utflyttning. Numera klagar politiker i Norrlands inlandskommuner att så många flyttar, trots att det finns jobb.

För vissa yrkesgrupper synes det vara så att man vill pendla ”lite”. I min ungdom bodde lärarna på gångavstånd till skolan. Så vill man ogärna bo idag. Då blir man aldrig helt fri. Ungefär likadant synes det vara för en del kommunala chefer, poliser, etc.

Tabellen: Plustecken för nettopendlingen innebär att fler pendlar in i kommunen än ut från kommunen.


Kommun         Nettopendling           Förvärvsintensitet

Karlskrona            +  977                              79 %        

Ronneby                 -1231                                  76 %        

Karlshamn              -   977                               79 %        

Olofström             +1554                               77 %        

Sölvesborg            -1429                                 80 %        

Blekinge               -1306                                 78 %             


Jag tror inte att man i Sölvesborg ser utpendlingen som något problem Man inriktar sig på att göra kommunen trevlig att bo i. Att invånarna jobbar i Olofström och Kristianstad är inte negativt.

I Ronneby läggs stora resurser på att locka till sig arbetstillfällen. Resultatet är inte alltför lyckat. Antalet sjönk något i den senaste redovisningen från SCB.

Sune Håkansson

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

2021-01-02                                                                   Meny

Vem skall betala för olönsamma investeringar?


Det händer att en kommun gör olönsamma investeringar. Ibland sker det medvetet. Frågan blir stundom: Vem skall betala? Två exempel från Ronneby kommun kan exemplifiera.


Miljöteknik har hand om IT och bredband. I samband med delårsbokslutet talar bolagsstyrelsen om att det behövs nedskrivningar med 22 miljoner kronor. Innebörden är att de förväntade förlusterna i de relevanta investeringarna är just 22 miljoner kronor.


Redan när året började hade affärsområdet ett negativt eget kapital på 20 miljoner. Prognosen talar om att detta kommer att växa till 36 miljoner.


Hade bredbandet legat i eget bolag, hade det blivit konkurs.


Vad göra? Ett sätt är att kommunen av skattemedel tillskjuter miljonerna. Det vill inte kommunstyrelsen. Miljöteknik kan klara det själva. Andra affärsområden går bra. Elnätet har uppsparade reserver på 100 miljoner kronor.


Möjligen minns jag fel. Jag tror inte att Miljöteknik har redovisat de tänkta effekterna. Det är nu, som de riktigt olönsamma investeringarna skall göras. De återstående investeringarna kommer att kosta mycket mer än anslutningsavgifterna. Jag menar att Miljöteknik bör redovisa de återstående investeringsutgifterna, och det behövliga nedskrivningsbehovet, så att kommunfullmäktige får yttra sig.


Ronnebyhus


Ronnebyhus har ägardirektiv om att öka antalet lägenheter i de mindre tätorterna med 40, före nästa års slut. Prognosen är att det i stället blir minus 11, då det skall rivas en del i Hallabro.


I ett styrelseprotokoll antyder styrelsen dock att man avser att fråga kommunfullmäktige: Skall vi verkligen bygga i Hallabro? Det är olönsamt! Gissningsvis ser kalkylen för fem lägenheter ut enligt: Investering 10 miljoner kronor. Saluvärde 6 miljoner kronor. Nedskrivningsbehov 4 miljoner kronor.


Ronnebyhus har sålt lägenheter, det finns ett par hundra miljoner kronor i egna reserver. Det antyder att Ronnebyhus konsekvent har gnällt, i många år. Man har, i det tysta, byggt upp reserver. Gör man likadant i Hallabro?


Det bedrövliga är likväl: Varför har styrelsen i Ronnebyhus inte ens försökt att följa kommunfullmäktiges direktiv om 40 lägenheter?


Sune Håkansson

Ronnebypartiet

-----------------------------------------------------------------------------------------------------


Nyåret 2021                                                                                  Meny

Nyårsbrev från läktaren


År 2021 har börjat. Det är inte långt kvar till valåret 2022. Till stora delar är det svårt att göra prognoser för de närmaste åren. Vad händer med Corona? Hur drabbas kommuner och regioner? Hur stor del av kostnaderna tar staten?


När man försöker bedöma Region Blekinge så vet vi att ekonomin är urusel, sämre än i alla kommunerna. Förklaringen är pensionsskulden. Region Blekinge har, precis som andra regioner, sparat på tok för lite i ladorna. Pensionsåtagandena finns, från tidigare års verksamheter. Framtidens skattebetalare får stå för notan.


Den stora skulden torde likväl vara de långa vårdköerna, som har vuxit under Corona-tiden. Många operationer behöver göras, många undersökningar behöver göras. Det kommer att ta sin tid att komma ifatt. Det finns inte personal nog. Personalen har därtill, om dom vill, en massa övertid, som kan omvandlas till fritid.


OM inte staten höjer sina bidrag rejält, återstår endast alternativet skattehöjning.


Kommunerna


Att rangordna länets kommuner är inte lätt. Det största problemet är att värdera de kommunala bolagen. De kan vara guldägg, dvs. de skulle kunna säljas till långt mer än bokfört värde. Alternativt kan de vara ”lik i lasten”.


Genomgående gäller att kommunerna, trots glädjebudgetar, räknar med dåliga resultat för åren framöver. Man räknar med någon futtig miljon i resultat, samtidigt som man planerar för stora investeringar. Man gör avskrivningar i relation till de, i dagens penningvärde mycket låga anskaffningskostnaderna. Gör man avskrivningar med en miljon kronor på en byggnad, som kostade 25 miljoner att bygga för 25 år sedan, räcker avskrivningarna bara till några en liten bod.


I bedömningen av en kommun bör man ta hänsyn till befolkningsutveckling, arbetsmarknad, pendling, lån m.m. Jag försöker göra en sammanvägning.


Varningsflagg hissar jag för Karlskrona kommun. Man har inte mycket samlat i ladorna. Befolkningsutvecklingen är bedrövlig, när jämförelser görs med exempelvis Kalmar och Växjö.


Förvisso ser det illa ut också för Ronneby. De årliga överskotten är försumbara. Befolkningstalet är på väg ner. Arbetslösheten är hög, trots stor utpendling. Medelinkomsten är lägst i länet.


Karlshamn har hyfsat med reserver. Man har höjt skatten, vilket i sammanhanget kan ses som positivt. De andra kommunerna i länet kommer att tvingas följa efter, såvida inte staten rejält höjer statsbidragen.


Olofström har problemet att folk inte verkar vilja bo där. I årtionden har arbetskraften valt att pendla in i kommunen. Sannolikt har kommunen bolag med stora övervärden. På den positiva sidan finns också ett väl utvecklat kulturliv, förvisso just nu nedsläckt.


Men bedömning är att Sölvesborg är den kommun i länet, som är bäst rustad för att möta framtiden!


Politik


Att försöka spå valutgången är lite väl tidigt. Här poängteras bara att det kan svänga relativt snabbt. År 2003 blev Liberalerna stora i Olofström, 11 mandat. Nu har man inte ett enda! I Olofström är Centern stora, 7 mandat mot 4 år 2003. Rolf Jönsson har rönt uppskattning för sina insatser. Röstetalet i kommunvalet är nära nog dubbelt jämfört med riksdagsvalet. I Ronneby har Centern gått den motsatta vägen, från 7 till 4 mandat.


Liberalerna hat gått tillbaka överallt i länet. Opinionssiffrorna på riksnivå torde sprida oro bland de lokala politikerna,


Sverigedemokraterna fanns knappast vid 2003 års val. Nu är man näst största parti i Olofström, Ronneby och Sölvesborg. Det nya är att det inte alltid är så att Sd ger sitt stöd till de borgerliga partierna. Moderaterna i Sölvesborg var de första att gå motsatt håll, man samarbetar öppet med Sd. Nu synes samma sak hända i Karlshamn. I Ronneby synes hela alliansen vara på denna väg.


Sune Håkansson


-----------------------------------------------------------------------------------------------------


SYDÖSTRAN 2021-02-02                                                                         Meny

Ronnebys äldreomsorg


Det håller på att hända en del inom äldreomsorgen i Ronneby. Det kan bli nya regler för städningen inom hemtjänsten. Nu gäller huvudregeln att städning erhålles var fjortonde dag. Dock får man ingen fönsterputsning. De nya reglerna ger fönsterputsning två gånger om året ”om så behövs”. Men då slopas den normala städningen, helt eller delvis. En månad utan städning anses rimligt, synes det.


För de av våra äldre, som bara behöver hjälp med städning, är de privata alternativen billigare. Undantaget kan vara de rikaste, i kombination med en låg pension. De har gratis hemtjänst, som ”kompensation” för att det inte får bostadstillägg.


Intressantare är att en privat aktör vill bygga om Ålycke i Johannishus till trygghetsboende. En sådan ombyggnad är inte intressant, menade ägaren Ronnebyhus redan för flera år sedan. Planlösningen är fel, etc. Det framgår inte om aktören också vill driva verksamheten, ha hand om uthyrning, osv. Den private aktören kan mycket väl ha rätt. Dom kan vara effektivare än Ronnebyhus, ha ett lägre förräntningskrav, etc. Problemet kan vara att komma överens med Ronnebyhus om priset. Det kan vara rimligt att kommunledningen tar hand om affären. Fler lägenheter i trygghetsboenden behövs, och det är oftast en synnerligen lönsam affär för kommunen. Viktigast är likväl att våra äldre ofta ser det som en tilltalande lösning. I Johannishus finns en välskött lanthandel och ett trygghetsboende ger möjligheter även för utomboende att få tillgång till kulturella aktiviteter och matservering.


Låt Ronnebyhus bygga ett nytt Vård- och omsorgsboende i Johannishus, menar en del. ”Låt vem som helst bygga, men inte Ronnebyhus”, blev reaktionen från en ledamot i Vård- och omsorgsnämnden. Just i fallet Ålycke har man inte varit överens. Ronnebyhus har nära nog struntat i underhållet, samtidigt som hyran upplevs som orimligt hög.


Nu vill en privat aktör bygga, och äga, ett boende med 40 lägenheter, som kommunen sedan skall driva. Fördelar kan finnas, men det finns frågetecken. 40 platser är för lite för en rationell drift. Om Gamla Listerby kommun räknas som upptagningsområde blir underlaget än mindre, ca 30. Det kan ifrågasättas om de äldre utåt Kuggeboda eller Leråkra ser Johannishus som ”sitt” samhälle. Ronneby kan vara mer lockande. Därav följer att en lokalisering till Listerby kan vara fördelaktigare.


Än viktigare är att kommunen just hu har ett rejält överskott på platser på vård- och omsorgsboende. Med hänsyn till de våldsamma investeringar, som är på gång i kommunen, torde fler satsningar få anstå några år.


Sune Håkansson

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

                                                                                 Meny

BLEKINGE POSTEN 2021-02-04

Dåliga kommunala affärer

Det är inte olagligt för en kommun att göra dåliga affärer. Så sade Ronnebys kommunalråd Roger Fredriksson i fullmäktige. Så är det. Men, när är det försvarligt för en kommun att göra dåliga affärer? Två exempel skall analyseras.

Ronneby, liksom Karlshamn, har principen att alla hushåll skall erbjudas bredband, via fiber. I Ronneby är anslutningsavgiften ca 20 000 kronor.

I tätorterna är det affärsmässigt att göra så. Problemet är glesbygden, definierad som byarna utanför tätorterna. Ca 1000 hushåll vill ha bredband. De beräknade förlusterna angavs av kommunalrådet till 135 miljoner kronor. Mina beräkningar är 200-300 miljoner kronor.

En del av hushållen, kanske 500 av de 1000, ger ”måttliga” förluster, säg 40 000 kronor per hushåll, sammanlagt 20 miljoner kronor. Det är hushåll nära tätorterna, i större byar, etc.

Problemet är de dyraste 500 hushållen. Där är den kommunala subventionen 230 000 kronor per hushåll, enligt kommunalrådets beräkningar. Mina bräkningar hamnar på 360 000 – 560 000 kronor per hushåll.

Är detta rimligt?

Alternativet är att låta bredbandet komma genom luften, något sämre, men utan kommunala bidrag.

Omformulerat: Om kommunen vill ge folket i glesbygden bättre levnadsvillkor till en kostnad av 115 – 280 miljoner kronor, är bredband via fiber det bästa sättet? Eller är bättre mat till de äldre, bättre hemtjänst, mer färdtjänst, etc. bättre alternativ?

115 miljoner motsvarar en skattehöjning med 50 öre under fyra år.


Bostäder

Ronnebyhus har uppdraget att bygga minst 40 lägenheter i de mindre tätorterna. Har kommunfullmäktige tänkt på konsekvenserna frågar bolagets styrelse, som består av ledamöter från olika partier. Konsekvensen blir en förlust på mer än en miljon kronor per lägenhet, någon måste tillskjuta 42 miljoner kronor.

Ronnebyhus har byggt tio lägenheter i Bräkne-Hoby. Trots en något subventionerad hyra, är fortfarande två outhyrda. I synnerhet i Backaryd, Hallabro och Eringsboda blir förlusterna stora om man bygger. I Johannishus-Listerby blir de mer hanterbara.

Under åren 2015-2020 har skogsbygdens befolkningstal varit stabila, under något år stigande. Detta är en konsekvens av flyktingströmmen. När det blev fullt i centralortens lägenheter, tvingades en del välja de mindre tätorterna. Nu har befolkningstalet börjat falla.

Den principiella frågan är: Var vill folk bo? Saxemara, Kuggeboda, etc. kan vara mer lockande än skogsbygden? Där behövs sannolikt endast marginella kommunala subventioner.


Sune Håkansson


-----------------------------------------------------------------------------------------------------

                                                                                 Meny

BLEKINGE LÄNS TIDNING 2021-02-22

Var ska det byggas? (Läs även debattinlägget i BLT och  på Ronnebypartiets facebooksida)

Min uppfattning är att det just nu är trenden att man vill bo inom högst en mil från havet. Det är här, som kommunerna bör eftersträva att ha byggklara tomter, skriver Sune Håkansson.
Blekinges befolkningstal sjönk förra året. Det var inte enligt politikernas prognoser. Frågan är: berodde detta i någon mån på corona? Eller var det tvärtom: pandemin medförde att folk, som tänkte och ville flytta från länet har fått vänta?
Exempelvis är arbetslösheten i länet hög, i synnerhet bland de unga. En del kommuner tänker minska antalet anställda, kronorna räcker inte.
I exempelvis Ronneby är bostadsbyggandet just nu högre än på länge. Många lägenheter kommer att bli färdigställda i år, mestadels relativt centralt. Vad händer då?
Flyktingkrisen gav kringsvid 2 000 inflyttare. Då blev allt uthyrt, överallt. Till en del visade det sig i en ökad befolkning även i skogsbygden.
Vad händer nu? Vi vet att SD, med ett allt starkare stöd från M, L och KD, vill minska invandringen. Min tro är att Ronneby får ett lägre befolkningstal framöver.
Att Blekinge har fem kommuner försvårar prognoserna. Byggs det 100 bostäder i Nättraby, påverkas sannolikt efterfrågan i Listerby. Den ena kommunen påverkas av den andra kommunens beslut.
Mycket går i trender. Min uppfattning är att det just nu är trenden att man vill bo inom högst en mil från havet. Det är här, som kommunerna bör eftersträva att ha byggklara tomter. Här behövs inga subventioner.
”Frågorna blir flera. Varför lägenheter? Varför det kommunala bolaget? Varför inte ge alla, som bygger en bostad i området en miljon kronor?”
Det går förvisso att låta kommunens bostadsbolag bygga i exempelvis Hallabro. Ronnebyhus bedömer att den nödvändiga subventionen är i storleksordningen en miljon kronor per lägenhet. Då kan hyran hållas på en sådan nivå att de kan hyras ut.
Frågorna blir flera. Varför lägenheter? Varför det kommunala bolaget? Varför inte ge alla, som bygger en bostad i området en miljon kronor?
Tanken är god. Hela kommunen skall leva. Likväl: är det värt en miljon kronor om ett par personer flyttar ett par mil norrut? Måhända lyckas man värva över någon person från Tingsryd. Är det något att skryta med? Risken är lika stor att man lyckas få en inflyttare från Belganet.
Den presumtive inflyttaren blir förhoppningsvis vinnare, subventionen på en miljon gör någon nytta. Förlorare blir de, som redan äger uthyrningsobjekt. De tvingas sänka sina hyror för att få uthyrt.

Mitt intryck är därtill att de äldre väljer att bo kvar i sina villor allt längre. Den bättre tillgängligheten möjliggör detta, ofta med hjälp av kommunens hemtjänst.
Vill kommunen ha störst nytta av varje satsad krona i glesbygden torde en än större satsning på hemtjänst vara ett effektivt sätt. Likaså ett extra ”glesbygdsstöd” för kulturarrangemang. Ett lite högre bidrag till butiker, så att de kan ha längre öppettider, efterfrågas också.


Sune Håkansson

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

                                                                                 Meny

BLEKINGE POSTEN 2021-02-11

Nu har avvecklingen börjat ute i byarna - hur blir det 2031? (Blekinge Postens rubrik)

2031 (Se även debattinlägget i BP på Ronnebypartiet Facebooksida) 

Vi ”halvgamla” har fått uppleva en snabb utveckling. De första telefonsamtalen, som jag minns, kopplades av en telefonist. Rikssamtalen till släkten i Stockholm var dyra. Att ringa till släkten i Amerika var inte att tänka på. Numera kan man vara ute i skogen och ringa både till Amerika och Australien.

I min tidiga barndom var det inte många i församlingen, som hade bil. Under mina första år som bilägare hände det att man fick motorstopp eller punktering. Numera är bilarna mer driftsäkra.

Bostäderna var ofta omoderna. På sin höjd fanns det vatten in till köket. ”Det är nödvändigt att se till att hela kommunen blir elektrifierad”, påpekade en kommunalman inför bildandet av Tvings kommun i början på 1950-talet.

”Vad är din åsikt om befolkningsminskningen i Blekinge”? Frågan ställdes till Sven Edvin Salje av konung Gustav VI Adolf när denne gjorde sin eriksgata 1954. Blekinges befolkning sjönk så sakteliga.

”Ers Majestät, en av orsakerna, men bara en, är att stenhuggerierna i östra skärgården och i Karlshamnstrakten försvinner”.

”Egendomligt, mycket egendomligt. I dagar har jag med länets ansvariga diskuterat befolkningssiffror och utkomstmöjligheter, men icke en enda gång har jag hört stenhuggarna nämnas”.

Så är det. En del verksamheter finns under något årtionde. Nu diskuteras postutdelningen och tidningsdistributionen på landsbygden. På 1950-talet fick vi i byarna kring Kolshult dagligen hämta tidningar och brev i affären, framåt eftermiddagen. Några reklamblad fanns knappast. Reklamen fanns som annonser i tidningarna.

Kring 1960 började brevbärarna köra fram till fastigheterna ute i byarna. Under 1970-talet kom tidningsutdelningen i gryningen.


Vad har hänt 2031

Nu har avvecklingen börjat ute i byarna. Tidningen kommer inte. När den kommer är den mycket tunnare än förr. De flesta annonserna har försvunnit. Trots presstödet har flera tidningar i landet problem. Presstödet är ofta större än prenumerationsintäkterna. Allt fler väljer att bara ha tidningen på nätet, eller ingen tidning alls. Problemet är störst för de äldsta.

Postutdelningen börjar ske endast varannan dag. Det gör inte så mycket. Om räkningarna kommer en dag senare kan kvitta. Utdelning en gång i veckan kan räcka. Det riktigt negativa är att brevbärarna förr ofta var den viktiga kontakten med omvärlden. Den försvinner nu.

Nästa krisbransch kan bli kyrkan. Dagens massmedia talar om personalminskningar, till och med om stängda kyrkor. Jag misstänker att detta bara är början.

Samtidigt finns uppenbara behov av expansion inom andra delar av den offentliga verksamheten. Sjukvården är ett exempel. Polis och rättsväsende ett annat. I båda fallet finns problemen att först måste många utbildas, men först måste fler utbildare utbildas.

Frågan är hur betalningen skall ske. Höjda skatter är ett sätt. Neddragningar inom andra verksamheter är ett annat.


Sune Håkansson

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

                                                                                 Meny

BLEKINGE POSTEN 2021-02-25


DAGS FÖR MER INSYN 

Coronapandemin har minskat insynen i kommunpolitiken. En förklaring är att det i flera kommuner är svårt att på nätet följa exempelvis debatterna i kommunfullmäktige. Det verkar vara nära nog omöjligt att genomföra digitala sammanträden med femtiotalet medverkande. Varken ljud eller bild går fram. Därtill kommer att politikerna synes vara obekväma med situationen. Därför blir det inga debatter att tala om. Förvisso är det också så att man försöker vänta ut pandemin. Man tar ogärna upp stora ärenden, om man kan låta bli. Därpå är det svårt att klaga, även om man blir besviken varje gång det kommer nya, förlängda restriktioner.

Stundom har man inga sammanträden alls. Kommunala pensionärsrådet i Ronneby har inte haft något sammanträde under det senaste året. Pensionärsrådet är mest till för informationsutbyte mellan pensionärsorganisationerna och kommunen. Likväl brukar pensionärerna få möjlighet att uttala sina uppfattningar, i synnerhet om äldreomsorgen. Nu ser vi inga kommentarer till att pensionärerna ger kommunens boenden ett sämre betyg än någonsin.

Nu vet vi inte varför betyget har blivit lägre. En möjlig förklaring är att dagens äldre har helt andra krav än vad man hade för något år sedan. Att så många söker det privata alternativet borde likväl stämma till eftertanke.

Pandemin har också medfört att de politiska partierna har sänkt sina aktiviteter. Återigen, åtminstone de äldre politikerna känner sig inte bekväma med situationen.

Den nya tekniken innebär att politikerna skall kunna klara sig utan papper. Allt finns på nätet. Därigenom öppnas också helt andra möjligheter att ge allmänheten insyn. Politikerna i en nämnd får tillgång till handlingarna en vecka före sammanträdet. Där finns i normalfallet också förslag till beslut. Nämndsledamoten har rätt att sprida informationen, såvida det inte pålagts sekretess.

Allmänheten har, såvitt jag vet, inte i någon av länets kommuner, tillgång till handlingarna förrän efter protokolljusteringen. Detsamma gäller i flertalet kommuner också för massmedia. Vill någon påverka utfallet i ett ärende, måste man ha kontakter in i det politiska systemet. Så behöver det inte vara. ”Allt” kan, och bör, finnas på nätet.

Då blir det också lättare att läsa protokollen. ”Den finansiella rapporten är utsänd och föredrages. Styrelsen lägger rapporten till handlingarna.” Ungefär så står det i ett protokoll. Helt oläsligt för kommuninvånarna, ty den finansiella rapporten finns inte med i protokollet.

Det finns ett stort utrymme för förbättringar.


Sune Håkansson